5 nov. 2010

Rofyllt

Knytet ligger i famnen min o sover. Man blir alldeles lugn och rofylld att ha en sovande baby i famnen. Minns inte ens vad stress betyder. Och han har börjat le på riktigt, sådär smått, för ett par veckor sen, oftast när han nyss vaknat o är sådär halvtrött och vi pratar med honom. Leendet når djupt i min själ. Ååh vad jag älskar vår grabb!

Sätter tyvärr inga bilder av honom på nätet, så här får ni se något totalt ointressant i jämförelse med honom.
Men vänner, välkomna på kaffe till oss! :)


(Bilden är från Dolce-gusto.us)

7 kommentarer:

  1. Vah? Har ni skaffa en sån ny? Eller om ja gissar rätt har Jeppe vunni den via jobbet eller liknande... :)

    SvaraRadera
  2. åh jag hoppas jag snart får se er lilla grabb! :)

    SvaraRadera
  3. Varje gång ja kör förbi ert ( o de e ofta) tänker ja på att koma o häls på, men ja har int våga fö vi har vari lite förkyld på senast tiden, o ja vill int smitt ner lilla grabben. Men kommer nog så fort vi e fri från förkylningen!! :) <3

    SvaraRadera
  4. Åh, va härligt det låter! Har grabben något namn ännu?

    SvaraRadera
  5. Jo namnet vill vi höra...och när ska ni ha dop?

    SvaraRadera
  6. Emma, japp en sån har vi införskaffat, men vår e svart. Katarina, de sku va rolit o si dej oxå! Om int före,så kanske julen? :)
    Nina ni e så välkomna!! <3
    Sanna, han ska heta Sakarias. :) Mellannamnen e nog bestämda med di säger vi först på dopet.
    Och dopet blir antagligen på lillajul. :)

    SvaraRadera
  7. He va goo capuccino! O tack för härbärget häromdagen. Fint att ni finns och grabben e så fin som en grabb bara kan va!

    SvaraRadera