Knytet ligger i famnen min o sover. Man blir alldeles lugn och rofylld att ha en sovande baby i famnen. Minns inte ens vad stress betyder. Och han har börjat le på riktigt, sådär smått, för ett par veckor sen, oftast när han nyss vaknat o är sådär halvtrött och vi pratar med honom. Leendet når djupt i min själ. Ååh vad jag älskar vår grabb!
Sätter tyvärr inga bilder av honom på nätet, så här får ni se något totalt ointressant i jämförelse med honom.
Men vänner, välkomna på kaffe till oss! :)
(Bilden är från Dolce-gusto.us)
Vah? Har ni skaffa en sån ny? Eller om ja gissar rätt har Jeppe vunni den via jobbet eller liknande... :)
SvaraRaderaåh jag hoppas jag snart får se er lilla grabb! :)
SvaraRaderaVarje gång ja kör förbi ert ( o de e ofta) tänker ja på att koma o häls på, men ja har int våga fö vi har vari lite förkyld på senast tiden, o ja vill int smitt ner lilla grabben. Men kommer nog så fort vi e fri från förkylningen!! :) <3
SvaraRaderaÅh, va härligt det låter! Har grabben något namn ännu?
SvaraRaderaJo namnet vill vi höra...och när ska ni ha dop?
SvaraRaderaEmma, japp en sån har vi införskaffat, men vår e svart. Katarina, de sku va rolit o si dej oxå! Om int före,så kanske julen? :)
SvaraRaderaNina ni e så välkomna!! <3
Sanna, han ska heta Sakarias. :) Mellannamnen e nog bestämda med di säger vi först på dopet.
Och dopet blir antagligen på lillajul. :)
He va goo capuccino! O tack för härbärget häromdagen. Fint att ni finns och grabben e så fin som en grabb bara kan va!
SvaraRadera